En enda passage. Ett öppet fönster mot en annan värld.
SolenMerkuriusVenusJordenMarsʻOumuamua
FORMSTUDIE · ILLUSTRATIV YTA
Dra för att rotera · nyp eller scrolla för att zooma
Ingen närbild finns. Formen, färgdetaljerna och reliefen är illustrativa.ROTERANDE MODELL
ETT OBJEKT. FLERA MÖJLIGA FORMER.
Vi såg en ljuspunkt som växlade i ljusstyrka – inte en upplöst silhuett.
TRE ÖGONBLICK
Hösten då vi fick syn på den.
VAD VI VET
En ljuspunkt. En stor upptäckt.
ʻOumuamua upptäcktes den 19 oktober 2017. Dess hyperboliska bana visade att det kom från det interstellära rummet. Ingen rymdsond har besökt det och det finns inga upplösta bilder av ytan.
Stora ljusstyrkevariationer gav tidigt stöd för en mycket avlång form. Senare analyser har också undersökt tillplattade modeller. Tumling gör att form och rotation inte kan bestämmas med ett enda enkelt rotationsvarv.
Banan använder JPL:s banelement för 1I, lösning 16, epok 23 november 2017. Vi löser en tvåkroppsmodell med solen. Planeternas gravitation och den uppmätta lilla icke-gravitationella accelerationen ingår inte. Vyn är därför en approximation, inte en exakt efemerid.
Planeternas positioner beräknas med JPL:s approximativa planetmodell. Jordmarkören representerar jord–månsystemets masscentrum. Avstånden delar skala, medan solen och objektmarkörerna är förstorade. Datumen visas med dygnsprecision.
Närbildens relief och ytmaterial är skapade för visualiseringen. Ljuskurvan använder en slät ellipsoids projicerade area och en föreskriven tumling, inte en dynamisk lösning för en fri stel kropp. Samma modellrotation driver närbilden. Den observerade ljuskurvan beror även på belysning och reflektionsförmåga.
