TRE MODELLFAMILJER / FYRA STUDIER
Form ur lokala regler.
Lenia utvecklades av Bert Chan. Gemina använder det dokumenterade startmönstret Hydrogeminium natans. Tre koncentriska grannskapsringar med vikterna ½, 1 och ⅔ styr tillväxten. Fyra individer förbereds i fyra verkligt beräknade utvecklingsfaser och vrids i fyra riktningar före starten. Varje individ utvecklas i en egen periodisk kultur med identiska regler; de överlagras endast i presentationen och påverkar därför inte varandras matematiska tillstånd.
Particle Lenia av Alexander Mordvintsev, Eyvind Niklasson och Ettore Randazzo beräknas här i tre dimensioner. Var och en av 256 partiklar följer sin lokala energigradient. Antalet partiklar är konstant; modellen har ingen tröghet. De genomskinliga kropparna visar partiklarnas positioner. En grönare ton visar snabbare rörelse och en ljusare mitt visar fler nära grannar. Membran och kärnor är visuell gestaltning, inte simulerade cellorganeller.
Gray–Scott är en reaktions-diffusionsmodell, inte en Lenia-variant. Mitosis och Corallium använder Karl Sims dokumenterade parametrar: två olika uttryck för hur ämnena A och B reagerar och sprids.
R = 18 · β = (½, 1, ⅔) · μ = 0,26 · σ = 0,036 · Δt = 0,1
Vad du ser: Geminas fyra kulturer beräknas på varsitt fält med 128 × 128 celler och sammanfogas i ett 256 × 256 presentationsfält. Organismen, cellstorleken och grannskapsradien är oförändrade; den tätare beräkningen gör fler olikriktade simmare tydliga och låter modellen utvecklas snabbare. Kamerarotation är avstängd som förval för Gemina men kan aktiveras. Gray–Scott beräknas på 192 × 192 celler och startar från flera små, olikformiga frön. Pelagics utgångsläge undviker nästan överlappande partiklar. Fälten fyller bildytan utan lins, skål eller plattform och fortsätter periodiskt över kanterna. Ljus och färg visar koncentrationens former, inte uppmätt cellanatomi.
Mjukt rekonstruerade ytor och övergångar mellan beräknade tillstånd förbättrar visningen utan att ändra modellernas regler. De extra bildpunkterna är inte ytterligare beräkningsceller.
Tre sätt att observera: Form ger en mjuk, belyst gestaltning. Koncentration visar ett obelyst fält från mörkt till ljust. Aktivitet visar den lokala skillnaden mellan två beräknade tillstånd delad med deras modelltid: mint där koncentrationen ökar, korall där den minskar. Även förflyttning kan ge sådana förändringar; de är inte bevis på biologisk tillväxt. Färgkontrasten är förstärkt olika mycket för Gemina och Gray–Scott och kan inte jämföras kvantitativt mellan modellerna.
För Pelagic visar Täthet antalet grannar inom 2,2 modellenheter, och Aktivitet visar partiklarnas uppmätta förflyttningshastighet. Mätaren visar medelhastighet för partiklarna eller fältets medelvärde av |Δ/Δt|. Rotation kan pausas separat för att skilja kamerarörelse från modellens egen utveckling.
Beräkning: Gemina använder effektiv FFT-beräkning i en bakgrundstråd. De övriga modellerna använder WebGPU i fokusläget om webbläsaren och enheten stöder det; annars tar en CPU-motor över med samma matematiska regler. En indikator visar vilken motor som faktiskt är aktiv. Bildvisningen har också ett kompatibilitetsläge; WebGPU är inget krav för att se simuleringarna.
Scenerna startar med en kort beräknad stabilisering som ingår i modelltiden. Olika antal beräkningssteg per sekund gör processerna synliga. Enheter är dimensionslösa; detta är matematiskt artificiellt liv och kemiska mönster, inte biologiska organismer.
Rundturen visar varje scen i ungefär två minuter av aktiv visning. Paus stannar både modellen, rotationen och rundturen. Lås en scen för att låta den fortsätta utvecklas utan scenbyte.
RAYTRACAD IDENTITET
