MKKling Lab / Vårt hem i Vintergatan

Procedurmodell · WebGL2

Vår hemgalax · 1 enhet = 1 000 ljusår

Vårt hem i Vintergatan

Följ galaxens rotation, byt observationspunkt och hitta solen i den tunna stjärnskivan. Du kan pausa eller ta över vyn själv.

Diameter≈ 100 000 ljusår
Stjärnor100–400 miljarder
Solen från centrum≈ 26 000 ljusår

Vårt hemA Pale Blue DotCarl Sagan · jorden

Voyager 1Interstellärt rum≈ 172 AU · sep 2026

0,0027 ljusår från solen · samma punkt på galaxskalan
1.0×

↔ Dra för att rotera · rulla, nyp eller dubbelklicka för att zooma

Fakta om galaxen

Vintergatan i siffror

Ett tunt skivsystem med ett massivt centrum.

Vi ser Vintergatan inifrån Orionarmen. Därför rekonstrueras helheten genom att kombinera avstånd, rörelser och ljus i flera våglängder.

01 / FORMStavspiral

En central stav av stjärnor omges av en tunn skiva med stora spiralarmar, gas och stoft.

02 / OMFÅNG≈ 100 000 ljusår

Den ljusa stjärnskivan är ungefär hundratusen ljusår tvärs över och omkring tusen ljusår tjock.

03 / STJÄRNOR100–400 miljarder

Antalet går inte att räkna direkt; intervallet bygger på galaxens samlade ljus och uppskattade massa.

04 / SOLEN≈ 26 000 ljusår ut

Solsystemet ligger i Orionarmen, drygt halvvägs från centrum till skivans yttre kant.

05 / GALAKTISKT ÅR≈ 240 miljoner år

Så lång tid tar ett varv runt Vintergatans centrum. Solen har gjort ungefär tjugo varv sedan den bildades.

06 / CENTRUM4,3 miljoner solmassor

I centrum finns det supermassiva svarta hålet Sagittarius A*, omkring 26 000 ljusår från oss.

Voyager 1 · längst bort av allt vi byggt

En signal från andra sidan solens bubbla.

Uppskjutning5 sep 1977
Interstellärt rum25 aug 2012
Avstånd · sep 2026≈ 25,8 mdr km
Radiosignal · enkel väg≈ 23 h 54 min

Voyager 1 passerade Jupiter och Saturnus innan farkosten fortsatte ut ur planetsystemet. Den blev 2012 den första rymdfarkosten att korsa heliopausen och mäta den interstellära miljön direkt.

Den 14 februari 1990 vände Voyager 1 kameran hemåt från sex miljarder kilometers avstånd. Jorden fyllde mindre än en pixel — bilden som Carl Sagan gjorde känd som A Pale Blue Dot.

Så ska modellen läsas

Strukturen är vägledande, inte en stjärnkatalog.

Partiklarna visar skiva, centrumbula, spiralarmar, stoft och halo på rätt storleksordning. Täthet, färg, stjärnstorlek och rotation är förstärkta för att strukturen ska gå att läsa. En punkt motsvarar därför inte en bestämd stjärna.