En central stav av stjärnor omges av en tunn skiva med stora spiralarmar, gas och stoft.
Procedurmodell · WebGL2
Vår hemgalax · 1 enhet = 1 000 ljusår
Vårt hem i Vintergatan
Följ galaxens rotation, byt observationspunkt och hitta solen i den tunna stjärnskivan. Du kan pausa eller ta över vyn själv.
Vårt hemA Pale Blue DotCarl Sagan · jorden
Voyager 1Interstellärt rum≈ 172 AU · sep 2026
↔ Dra för att rotera · rulla, nyp eller dubbelklicka för att zooma
Fakta om galaxenVintergatan i siffror
Ett tunt skivsystem med ett massivt centrum.
Vi ser Vintergatan inifrån Orionarmen. Därför rekonstrueras helheten genom att kombinera avstånd, rörelser och ljus i flera våglängder.
Den ljusa stjärnskivan är ungefär hundratusen ljusår tvärs över och omkring tusen ljusår tjock.
Antalet går inte att räkna direkt; intervallet bygger på galaxens samlade ljus och uppskattade massa.
Solsystemet ligger i Orionarmen, drygt halvvägs från centrum till skivans yttre kant.
Så lång tid tar ett varv runt Vintergatans centrum. Solen har gjort ungefär tjugo varv sedan den bildades.
I centrum finns det supermassiva svarta hålet Sagittarius A*, omkring 26 000 ljusår från oss.
En signal från andra sidan solens bubbla.
Voyager 1 passerade Jupiter och Saturnus innan farkosten fortsatte ut ur planetsystemet. Den blev 2012 den första rymdfarkosten att korsa heliopausen och mäta den interstellära miljön direkt.
Den 14 februari 1990 vände Voyager 1 kameran hemåt från sex miljarder kilometers avstånd. Jorden fyllde mindre än en pixel — bilden som Carl Sagan gjorde känd som A Pale Blue Dot.
Strukturen är vägledande, inte en stjärnkatalog.
Partiklarna visar skiva, centrumbula, spiralarmar, stoft och halo på rätt storleksordning. Täthet, färg, stjärnstorlek och rotation är förstärkta för att strukturen ska gå att läsa. En punkt motsvarar därför inte en bestämd stjärna.